Främmande
En liten tand bestämde sig förat komma upp på hannes nio månaders dag. Så nu har hon en jäkligt vass liten tand i sin underkake. Så nu gär går det undan när hon äter majskrokar. Hon hugger fast kroken i tanden sen bryter hon av den. Hon är så smart =)
Idag kommer prästen att komma hit och prata lite inför dopet. Det ska bli spännande. Men det betyder också att jag måste städa idag. För inte vill jag främmande när det ser ut så här, och framför allt inte av prästen.
Idag är det skitväder, så nu är du väl nöjd Evve? Du önskade ju regn :P Jag hoppas att det blir finare imorgon, för nu har växterna fått lite vatten, så nu får dom vara nöjda.
Igår var vi i Sunderbyn på en 6månaderskontroll (korrigerad ålder), sjukgymnasten var med och bedömde henne. Hon klarade allting helt galant. Och doktor Rune sa att hon var som en 7,5månaders. Så jag är väldigt stolt över henne. Det är jag ioförsig alltid. Men jag är lite extra stolt nu, att hon redan har börjat komma ikapp de lite av hennes för tidiga födelse. Hon vägde 6035g och var 66,3cm lång och hade ett huvudomfång på 41,3 cm. För första gången fick hon inga kommentarer att hon hade gått upp för lite. Det var väldigt skönt. Men hon äter som en häst så jag trodde faktiskt att hon skulle ha gått upp mer. Men hon har kämpat sig upp på viktkurvorna. Nu ligger hon bara -2,5 kurvor från normalen. Tidigare har hon legat -3 och till och med under -3. Så hon kämpar ikapp sakta men säkert.
Vi var även och hälsade på på avdelning 56, neonatalen. Vi träffade många ur personalen som tog hand om Felicia när hon låg där. På "hennes" plats i det blåa intensivvårdsrummet stod det nu en öppenvårdskuvös med ett barn i CPAP i. Många minnen kom tillbaka. Det pep och plingade ganska mycket från båda intensivvårdsrummen. Där inne satt säkert oroliga förärdlar och vakade över sina små. Jag såg ingen, men jag vet hur det går till. Man sitter där timme efter timme, dag efter dag. I mörkret bland plingande maskinen, susande apparater och slangar. Men en dag kommer även dom att få ta med sig sitt lila knyte hem. Det var den dagen jag längtate allda mest till. Det var målet.
Nu har ju vi uppnått det målet. Vad är nästa mål? Att hon ska fylla ett? Lära sig krypa? Säga första ordet? Jag vet inte riktigt vad det är. Det finns mycket jag längtar efter att hon ska lätra sig. Men ändå så tycker jag att det är helt perfekt nu.
En glad tös på altanen. En underbart solig dag.
Jag är lycklig!
Idag kommer prästen att komma hit och prata lite inför dopet. Det ska bli spännande. Men det betyder också att jag måste städa idag. För inte vill jag främmande när det ser ut så här, och framför allt inte av prästen.
Idag är det skitväder, så nu är du väl nöjd Evve? Du önskade ju regn :P Jag hoppas att det blir finare imorgon, för nu har växterna fått lite vatten, så nu får dom vara nöjda.
Igår var vi i Sunderbyn på en 6månaderskontroll (korrigerad ålder), sjukgymnasten var med och bedömde henne. Hon klarade allting helt galant. Och doktor Rune sa att hon var som en 7,5månaders. Så jag är väldigt stolt över henne. Det är jag ioförsig alltid. Men jag är lite extra stolt nu, att hon redan har börjat komma ikapp de lite av hennes för tidiga födelse. Hon vägde 6035g och var 66,3cm lång och hade ett huvudomfång på 41,3 cm. För första gången fick hon inga kommentarer att hon hade gått upp för lite. Det var väldigt skönt. Men hon äter som en häst så jag trodde faktiskt att hon skulle ha gått upp mer. Men hon har kämpat sig upp på viktkurvorna. Nu ligger hon bara -2,5 kurvor från normalen. Tidigare har hon legat -3 och till och med under -3. Så hon kämpar ikapp sakta men säkert.
Vi var även och hälsade på på avdelning 56, neonatalen. Vi träffade många ur personalen som tog hand om Felicia när hon låg där. På "hennes" plats i det blåa intensivvårdsrummet stod det nu en öppenvårdskuvös med ett barn i CPAP i. Många minnen kom tillbaka. Det pep och plingade ganska mycket från båda intensivvårdsrummen. Där inne satt säkert oroliga förärdlar och vakade över sina små. Jag såg ingen, men jag vet hur det går till. Man sitter där timme efter timme, dag efter dag. I mörkret bland plingande maskinen, susande apparater och slangar. Men en dag kommer även dom att få ta med sig sitt lila knyte hem. Det var den dagen jag längtate allda mest till. Det var målet.
Nu har ju vi uppnått det målet. Vad är nästa mål? Att hon ska fylla ett? Lära sig krypa? Säga första ordet? Jag vet inte riktigt vad det är. Det finns mycket jag längtar efter att hon ska lätra sig. Men ändå så tycker jag att det är helt perfekt nu.
En glad tös på altanen. En underbart solig dag.
Jag är lycklig!
Kommentarer
Postat av: Evve
Hehe jo nu har dom fått sig vatten både gräset och blommorna, så nu får de bli fint väder igen ;)
Vad härligt att allt gick bra för er igår :)
Trackback
