Jag har hittat en text som beskriver väldigt bra hur det är att bli extremprematurförälder. Jag har varit med om det två gånger nu och det är inget jag önskar att någon annan ska behöva uppleva.

När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semesterresa - till Italien. Du köper en bunt guideböcker och lägger upp en underbar rutt: Colosseum. Michelangelos David. Gondolerna i Venedig. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande.
Efter månader av ivrig förväntan kommer äntligen den stora dagen. Du packar väskorna och ger dig iväg. Flera timmar senare landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland."
"Holland?!?" säger du. "Vad menar du med Holland?? Jag bokade en resa till Italien! Jag skulle vara i Italien. Hela mitt liv har jag drömt om att åka till Italien."
Men flygrutten har ändrats. De har landat i Holland och där måste du stanna.
Det väsentliga här är följande: De har inte tagit dig till en förfärlig, vidrig, snuskig plats, full av farsoter, hungersnöd och sjukdomar. Det är bara en annorlunda plats.
Så du måste bege dig ut och köpa nya guideböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du kommer att möta en helt ny folkgrupp som du egentligen aldrig skulle ha mött.
Det är bara en annorlunda plats. Det är lägre tempo än i Italien, mindre tjusigt än i Italien. Men efter att du varit där ett tag tar du ett djupt andetag, ser dig omkring... och upptäcker att Holland har väderkvarnar... och Holland har tulpaner. Holland har till och med verk av Rembrandt.
Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien... och alla skryter de om vilken härlig tid de hade där. Och i resten av ditt liv kommer du att säga "Ja, det var dit jag skulle åkt. Det var vad jag hade planerat".

Och den smärtan kommer aldrig, aldrig, aldrig någonsin att försvinna... därför att förlusten av den drömmen är en mycket, mycket betydande förlust.
Men...om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du aldrig kom till Italien, kommer du aldrig att kunna glädjas åt det mycket speciella, det väldigt härliga... med Holland.

Än en gång kastades vi in i föräldraskapet alldeles för tidigt. Den här gången viste vi ungefär vad som skulle komma. Stressen, oron, tårarna, det dåliga samvetet och ångesten skulle finnas med oss i några månader framöver.

Jag orkar inte skriva nån förlossningsberättelse just nu i alla fall. Kanske kommer den senare, kanske kommer den inte alls. Jag ska göra ett sista försök att återuppliva bloggen. Jag mjukstartar med detta inlägg och några bilder.

 

Jag längtar efter julen. Det är så mysigt med alla ljus och allt pynt. Jag är lite i valet och kvalet över hur vi ska göra med granen. ska vi ha en riktig gran eller plast?  Om vi har en riktig gran kanske Felicia sticker sig på den och då kanske det inte blir lika roligt att plundra den? I sådana fall är den värd all den extra skötseln den behöver motför en plastgran. Jag kan verkligen se framför mig hur hon kastar julgranskulor åt höger och vänster. Jag måste då köpa nya bollar i alla fall. Mindre skadliga.
Det ska blir så kul att träffa alla nära och kära under julen.

Igår var vi och köpte en liten köksinredning som vi ska ha i våran komamnde sommarstuga som vi (läs Tobias) ska börja bygga till sommaren. bankskivan var ganska ful (sorry Ingela) så jag bestämde mig för att slipa upp den. Resultatet blev fantaskiskt. Nästan som en ny skiva. I slutet blev jag så trött i armarna så Tobbe fick olja sista varvet.

Här ser man före och efter slipning.

 

Så här fin blev den efter oljningen. Jag blev väldigt nöjd =)

Förresten, glömde skriva att Felicia äntligen har fått sin tredje tand, som jag har väntat ;D

Dagarna flyter på som vanligt. Det händer inte så jättemycket speciellt i våra liv just nu. Felicia har lärt sig gå. Men än så länge så är kryphastigteten snabbare än gången. Men till jul så tror jag att hon föredrar att gå framför att krypa. Det får vi se då, jag kan ha fel. Nu har vi bokat en tid för korrigerad ettårs kontroll i Sunderbyn. Men kvinnan jag pratade med var så stressad och otrevlig. Hon lyssnade inte på vad jag sa, så Tobbe får ringa dit och prata med dom igen.
Återbesöket till Novius ögonklinik har vi skjutit på, i alla fall efter nyår. Det känns lite trist, jag hade gärna julshoppat lite i Stockholm.

Fwlicia har fått en plats på Blåklockan. Det är jättekul. Det ska bli spännande men vemodigt att skola in henne. Ungefär när skolorna börjar i Januari ska vi börja inskolningen.
Vi (läs Felicia) har börjat använda tygblöjor. Det funkar jättebra, över förväntan tillochmed. Det tog ett år innan jag lyckades övertala Pappan i huset. Han var väldigt skeptisk till att börja med. Men nu har han mjuknat lite, han har till och med tvättat en maskin blöjor. Kors i taket. Men det skulle inte bli nån vana, gjorde han klart för mig. Jag känner mig så ekonomisk och miljövänlig när jag hänger blöjorna istället för att kasta dem. Det blir otroligt lite sopor nu. Vi skulle kunna klara oss med en liten soptunna.
I fredags åkte vi och Marie och Isak till Arvidsjaur och badade på äventyrsbadet. Termometern på väggen visade 33grader men det trivlar jag starkt på. Felicia blev blå om läpparna efter ca 5 minuters bad. Men hon tyckte ändå att det var kul, det allra roligaste var att slicka upp vattnet från golvet. Riktigt frächt.
Igår fick Flisan sitt svinisvaccin. Det gick sådär, hon grinade så hon tappade andan tills hon tuppade. Trots en halvnervös sköterska som uppmanade mig "Blås henen i munnen, blås henne på näsroten" så vägrade hon att andas in. Hon var borta en halv skund och efter hon hade andats in så var det inte så farligt längre. Hon gosade i säkert 5 minuter, vilket är ovanligt länge för att vara hon. Efter det avr det fullfart. Hon verkar klara sig utan biverklningar. Natten var lugn och ingen feber idag. Hoppas det fortsätter.

Jag bjuder på en bildbomb

I veckan har jag städat ut alla Felicias urvuxna kläder. Ut med alla 62 och in med några 74or som legat i kartonger i väntan på att hon ska växa i dom. Det känns lite sorgligt att plocka bort dom. Men samtidigtt känns det jättekul att hon utvecklas och lär sig nya saker hela tiden.
Jag skulle också behöva städa ur min garderob, som tur var är det inte så mycket som är urvuxet. Men det finns ganska många plagg som har sett bättre dagar, om man säger så.
I övrigt händer det inte så mycket här hemma. Vi babysimmar, är på mammaträffar, går på öppnaförskolan och myser hemma.
I Januari ska Felicia börja på dagis. Det känns inte kul, hon är för liten för att vara "ensam" bland så mycket barn. Fast å andra sidan så finns det ju barn som bara är 12månader när dom skolas in och dom klarar ju av dagistiden utan men. Så det kommer nog Felicia att göra oxå. Hon kommer säkert tycka att det är kul. Hon gillar att vara med andra barn. Men det är länge tills dess. I tid sett är det kanske inte så länge, inte ens 4 månader. Men innan dess så ska vi till Stockholm igen, vi ska även fira jul och nyår. Så det känns som om det är ganska länge tills Januari.

Nu har vi kommit tillbax från Stockholm. Det var faktiskt inte så svårt att hitta, tunnelbanan var jättebra skyltad. Det var lite värre med pendeln, men vi hittade i alla fall en "tavla" där det stod på vilka spår tågen kom. Tack och lov att vi hade köpt ett tredagarskort med magnetremsa. Så vi kunde springa in och ut genom spärrarna. På visas ställen så gick man in genom spärrarna  och upptäckte att det var en 100m lång trappa. Då var det bara att vända om och hitta en hiss man kunde ta barnvagnen i. Då kunde det finnas en hiss runt hörnet på andra sidan bakom några andra spärrar. Det var lite konstigt att man kunde ta flera olika vägar men ändå komma till samma spår. Här är man ju van med en bussstation, en buss och en destination. Sällan man behöver ora sig att man ska åka med fel buss här.
Sen kom jag fram till att allt i stockholm har bråttom, förutom hissarna på tunnelbanestationerna. Dom gick verkligen hur sakta som helst. Och inte blev det nå bättre av att ALLA hissarna stank piss. Huvva så äckligt.

Anledningen till Stockholmsresan gick bra. Jag gjorde en laseroperation av mia ögon och är numera glasögonfri. Jag är mycket nöjd över operationen även om jag inte ser helt 100 än. Om 2-4 månader är det dags för återbesök. Vi ska planera in det lagomt till vi ska julhandla.

För vårt besök i hufvudstaden. Jag är spänd, nervös, glad, rädd, förväntansfull och stressad. Vi åker ner till Umeå imorgon efter jag slutat jobba och på söndag fortsätter vi vidare till Mehedeby. På måndag morgon åker vi Upptåget till Upplandsväsby, pendeln till Stockholms Central och sen tunnelbanan till Östermalm. Undra om det blev rätt? Det lär vi ju märka på måndag i alla fall. 

Jag har beställt från Ellos för första gången i mitt vuxna liv. Jag har alltid tyckt att det var lite tantigt att beställa via postorder. Men jag får nog ändra mig, det var faktiskt ganska bekvämt. Men knepigt att hitta rätt storlek. Endel grejer går tillbaks men jag beställde faktiskt 3 par jeans som satt jättebra. Jag är väldigt förvånad, trodde jag skulle få skicka tillbaks alla 3.

Nu ska jag packa, städa och tvätta så vi hinner klart till imorgon.

För det är Flisans födelsedag, HURRA HURRA HURRA =)
Igår var vi i Rengård och "firade" Felicias födelsedag, för Karlbergklanen åker till Norge och fiskar idag. Flisan fick ingen tårta igår, men idag ska jag göra en liten mjölkfri tårta som hon ska få äta själv. Till midag serveras det plätt ar på havremjölk som hon oxå ska få äta själv.
Nu har vi bokat hotell i Stockholm, vi ska bo på det här hotellet http://www.rica.se/Vara-hotell/Rica-Talk-Hotel/Rum/. Det verkar som ett fint hotell. Jag är så nervös inför alla tunnelbanor och pendeltåg och sånt. Jag fattar inte hur vi ska hitta. Och hur vet man att man åker åt rätt håll? OCh hur ska jag veta var "röd linje" finns? Det är ju till och med svårt att läsa tidtabellerna. Det står med röd text och grön text och svart text, med fet text och det står saker inom parentes. Och inte är det så nån bra beskrivning vad alla sakerna betyder. Jag är nervös.

Jag ska åka iväg till Stockholm för att förhoppningsvis uppfylla en dröm. Något jag har längtat efter länge. Den 23e åker vi ner. Antingen bor vi i Mehedeby och åker tåg till Stockholm, eller så bor vi på hotell. Vi har inte riktigt bestämt oss än.

Imorgon ska jag på rekryteringsseminarium, det är verklige inget jag ser fram emot. Det är till och med så illa att hela min vecka har blivit förstörd. Jag tänker på det mycket, hur går det till? hur många är vi? Jag har varit på ett förut, när EDB lade ner så var jag på ett sånt här seminarium. Jag hoppas att det inte är lika många som förra gången. Men jag vill ju ha jobbet så det är bara att pallra sig dit och se glad ut.
Felicia ska till BVC imorgon på 12-månaderskontroll. DET ska bli kul och se hur mycket hon väger och hur lång hon är. Ska även bli lite kul att höra vad doktorn säger.

Blev det på fiskefestivalen. Eller rättare sagt så fick vi jäkligt mycket fisk, men det var bara små aborrar. Vi vick även en sik, en harr och en liten öring. Men alla fiskarna ar för små för att vägas in.  Men vi hade kul i alla fall =) Helt ok väder var det också, det är huvudsaken. Vi sov en natt i tält medan mormor var barnvakt. Det var inte skönt. Jag trodde att jag skulle frysa ihjäl. Kanske inte riktigt, men det var väldigt länge sedan jag frös så mycket.

Felicia har börjat ställa sig upp mot saker nu, det är kul. Men hon står helst på knä för det är inte lika vingligt. När hon känner att det blir för vingligt blir hon rädd och börjar pipa. Hennes nyaste ljud/ord är äsch och usch. Hon fick in en riktig fullträff en dag när jag sa "Nämen vilka fina kläder du har Felicia", då tittade hon ner på klänningen och sa "äsch". Det såg så kul ut. Precis som om hon tänkte "äsch, den här gamla trasan". Hon är verkligen underbar.

Nu laddar vi och packar för fiskefestivalen. Iår blir det inte att sova i tält för våran del. Det är Felicia för liten för. Och det känns ganska skönt att slippa frysa hela natten =) Men samtidigt känns det ganska jobbigt att måsta köra hem varje dag. Nu får vi hålla tumamrna att det blir fint väder veckan ut. Jag ska försöka fota mycket. Felicia är så söt i sin flytväst.

Miller har fått en allergisk reaktion av något, vi tror att det är knottbett. Han hade fula röda utslag på magen redan förra sommaren. Men i somamr är det mycket värr. Nu har han fått det på nosen och han kan inte låta bli att klia (inte så konstigt!) så det blir sår. Så nu får han ha tratt. Han ser verkligen ut som en riktig fåntratt i sin tratt ;)

Idag har vi varit i Rengård. Partik och Carina firade sin tvååriga brölloppsdag så dom bjöd på grillat. Det var supergott. Jag fick även några födelsedagspresenter i förskott. Det var kul =)

Har jag på min blogg just nu =) Jag återkomemr när jag har slutat jobba eller när jag får långtråkigt. Det har hänt jättemycket sen jag skrev sist. Felicia har lärt sig sitta stadigt och nästan lärt sig krya. Hon tar sig fram i alla fall. Vi har haft dop och hunnit vara iväg till Luleå på hotellweekend. I Luleå hade vi det underbart, vädret kunde inte vara bättre.

Här kommer lite bilder från sommaren.

Det blev inget främmande igår. Han hade fullspäckat schema så vi sköt upp mötet tills på måndag. Det är nog lika bra det, för då hinner jag städa nogrannare.
Idag har jag och Tobias varit på Ninas och köpt kläder som vi ska ha på dopet. Tobbe köpte en slips och jag köpte ett linne. Inte så märkvärdiga kläder, men man kan ha dom till vardags också.

Igår så köpte jag ett par överdragsbyxor åt Felicia. Jag köpte dom av Malin E. Än är dom lite stora men hon växer nog i dom så småning om ;D

En liten tand bestämde sig förat komma upp på hannes nio månaders dag. Så nu har hon en jäkligt vass liten tand i sin underkake. Så nu gär går det undan när hon äter majskrokar. Hon hugger fast kroken i tanden sen bryter hon av den. Hon är så smart =)

Idag kommer prästen att komma hit och prata lite inför dopet. Det ska bli spännande. Men det betyder också att jag måste städa idag. För inte vill jag främmande när det ser ut så här, och framför allt inte av prästen.

Idag är det skitväder, så nu är du väl nöjd Evve? Du önskade ju regn :P Jag hoppas att det blir finare imorgon, för nu har växterna fått lite vatten, så nu får dom vara nöjda.

Igår var vi i Sunderbyn på en 6månaderskontroll (korrigerad ålder), sjukgymnasten var med och bedömde henne. Hon klarade allting helt galant. Och doktor Rune sa att hon var som en 7,5månaders. Så jag är väldigt stolt över henne. Det är jag ioförsig alltid. Men jag är lite extra stolt nu, att hon redan har börjat komma ikapp de lite av hennes för tidiga födelse. Hon vägde 6035g och var 66,3cm lång och hade ett huvudomfång på 41,3 cm.  För första gången fick hon inga kommentarer att hon hade gått upp för lite. Det var väldigt skönt. Men hon äter som en häst så jag trodde faktiskt att hon skulle ha gått upp mer. Men hon har kämpat sig upp på viktkurvorna. Nu ligger hon bara -2,5 kurvor från normalen. Tidigare har hon legat -3 och till och med under -3. Så hon kämpar ikapp sakta men säkert.

 Vi var även och hälsade på på avdelning 56, neonatalen. Vi träffade många ur personalen som tog hand om Felicia när hon låg där. På "hennes" plats i det blåa intensivvårdsrummet stod det nu en öppenvårdskuvös med ett barn i CPAP i. Många minnen kom tillbaka. Det pep och plingade ganska mycket från båda intensivvårdsrummen. Där inne satt säkert oroliga förärdlar och vakade över sina små. Jag såg ingen, men jag vet hur det går till. Man sitter där timme efter timme, dag efter dag. I mörkret bland plingande maskinen, susande apparater och slangar. Men en dag kommer även dom att få ta med sig sitt lila knyte hem. Det var den dagen jag längtate allda mest till. Det var målet.
Nu har ju vi uppnått det målet. Vad är nästa mål? Att hon ska fylla ett? Lära sig krypa? Säga första ordet? Jag vet inte riktigt vad det är. Det finns mycket jag längtar efter att hon ska lätra sig. Men ändå så tycker jag att det är helt perfekt nu.

Felicia håller på att få en tand =) Ett litet vitt sträck har hon i underkäken. Den känns inte än men den syns lite. Hon vill inte gärna visa den för hon lägger tungan för. Det är ganska otroligt att en sån stor tunga ryms i en sån liten mun.

I Skellefteå hittade jag ingen klänning, ingen tunika heller för den delen. Jag köpte ett par jeans och en kortärmad tröjja. Felicia fick en solhatt av mormor. Vi skulle köpa en grill och en babypool på Jula, men dom var slut båda två. Sen åkte vi till rusta och skulle komplettera tapeterna. Jag hade tur och hittade samma tapet som vi hade köpt tidigare. Det var ju trots allt över ett år sen ti köpte dom första rullarna. Men när vi kom hem och skulle tapetsera så var det inte riktigt samma tapeter, förgnummret och allt stämmde. Men det var en liten nyansskillnad. Den nya tapeten var även lite mer strukurerad. Så nu sitter jag här med en vägg som har en ynka våd fel. Men det syns så jag är missnöjd. Som tur var så ska pappa till skelelfteå och då ska han få köpa en ny rylle, så vi kan byta ut den felaktiga våden. Bättre att köpa en ny rulle för 99kr än att vara missnöjd tills man tapetserar om nästa gång.

Jag har varit och lämnat blod, jag och Evve åkte tillsammans. Men stackars Evve fick vänta så länge på mig, för dom tog några ektra prover och blodtryck. Evve var så ung att hon slapp kolla blodtrycket ;D. Det var jättetrångt och jättevarmt i blodbussen. Jag tror aldrig det har varit så mycket folk nån gång när jag varit där. Mannen i blodbussen sa att det bara var ca 3% av Sveriges befolkning som lkämnade blod. Jag tycker att alla som kan ge blod (och som kan tänka sig få blod) ska gå och lämna. Det tar inte så lång tid, det är inte besvärligt och det gör bara lite ont. För nog vill ju de flesta att det ska finnas blod den dag de behöver det?
Jag har samlat på vattenglasen den här gången. Jag fuskade lite och fick ett glas av mamma och ett glas av pappa. Det har gått ltie segt i mitt samlande då jag inte ha fått ge under tiden jag var gravid och inte förrän nio månader efter förlossning. Det fattades faktiskt några dagar innan det hade gått nio månader. Men sköterskona pratade och gav mig dispans. Nu har jag hunnit samla på Vinglasen ölglasen och vattenglasen i serien Kolmården.
4 aktiva år som blodgivare hade jag. Och mitt blodvärde har bara blivit högre och högre för varje gång jag har gett blod. Jag som alltid har haft lågt blodvärde hade nu 147.

Igår kom paketet från Panduro, så nu har vi pysslat och donat. Och det var INTE lätt kan jag säga. Felicia var också med och pysslade, det var hon som inte var så sammarbetsvillig =)

Igår var vi på babysimmet och det var jättekul. Jag längtar tills nästa onsdag. Jag glömde kameran hemma så det blir inga kort från simemt i alla fall. Jag var på en utbildning igår så Evve var barnvakt. Felicia sov halva tiden så hon var inte så mycket till sällskap =) Hon kanske är vaken mer nästa gång.

Imorgon ska jag och mamma till Skellefteå och shoppa. Jag måste hitta ett par jeans, jag ahr två par som är så tunna och utnötta att dom snart spricker. Jag ska även se om jag hittar en klänning. Jag tror inte jag gör det, för jag hittar aldrig nån klänning jag passar i.Jag kanske hittar nån fin tunika annars.